Kvällstankar..
Då var det Tisdag.. och bara 4 dagar kvar tills Lördag. Hur ska jag klara detta? Helt ärligt.. Jag har ingen aning.
Ibland känns det inte riktigt som att jag har fattat det ännu.. att från och med Lördag så är jag inte längre hästägare? Eller att från och med Lördag så mister jag min allra bästa vän? HELT sjukt om jag får säga det själv. Jag sitter här och funderar just nu. Det känns som om att jag kommer vakna upp på Söndag morgon och åka iväg till stallet som vilken dag som helst. Men att sedan inse, att juste! Jag har ingen häst, ingen hobby, ingen bästa vän. Jag har inget!
När jag lämnar över det blåa grimskaftet så kommer inte längre den mörkbruna, vackra, lite knäppa men underbara hästen vara min längre. Läste lite i köpesavtalet och så fort hästen sätter ut sin ena hov, från transporten på den nya ägarens mark så är den inte längre min. När jag läste den meningen så högg det till i hjärtat, rent ut sagt! Även om jag vet att Lola kommer till ett superbra hem och att den nya ägaren är supergullig och erbjuder ett livslångt hem så är det jävligt jobbigt och INGEN, absolut INGEN kommer veta hur den känslan känns för mig när jag åker därifrån, med ett tomt släp bakom mig. Fyfan..
Jag försöker att blicka tillbaka till den dagen när jag fick Lola. Eller rättare sagt, tog henne på foder. Hur hon klev ur transporten, nyfriserad och blank. Hon hade sitt fina, gråa fleecetäcke och en nysmord lädergrimma på sig. Jag kommer ihåg hur fin jag tyckte hon var då och hur lycklig jag var! Att veta att jag förmodligen aldrig kommer få känna den upplevelsen igen med Lola är svårt att inse. Lola har funnits där för mig, i vått och torrt. I alla lägen. Jag har varit både arg, ledsen och glad när jag ridit henne. Jag har gråtit och skrattat på hennes rygg. Jag har verkligen upplevt varje känsla som går att uppleva på hennes rygg. Vi har haft de mest underbara stunder tillsammans, men även de allra jobbigaste..
Så för att sammanfatta allt så kommer ingen någonsin förstå det jag och Lola har tillsammans. Många känner säkert samma sak med sin häst/ponny men jag vet att det jag och Lola har kommer jag aldrig uppleva med någon annan häst. Hon har satt allt för djupa spår i mig för att jag ska kunna lämna mig ifrån henne så lätt. Men trots allt detta kan jag inte sluta le. Le och blicka tillbaka på alla underbara minnen vi har skapat hon och jag. Jag kommer ihåg den minsta, lilla detalj vi har upplevt tillsammans och jag är stolt över varenda en utav dom. Så nu på Lördag har jag bestämt mig för, att om det är rätt väder såklart, lämna över Lola i hennes gråa fleecetäcke och i en nysmord lädergrimma och ge den nya ägaren det jag fått uppleva i lite över 3 år nu.. Lycka!
Jag kommer aldrig glömma allt du gjort för mig. Aldrig någonsin..
/ Linnéa
Ibland känns det inte riktigt som att jag har fattat det ännu.. att från och med Lördag så är jag inte längre hästägare? Eller att från och med Lördag så mister jag min allra bästa vän? HELT sjukt om jag får säga det själv. Jag sitter här och funderar just nu. Det känns som om att jag kommer vakna upp på Söndag morgon och åka iväg till stallet som vilken dag som helst. Men att sedan inse, att juste! Jag har ingen häst, ingen hobby, ingen bästa vän. Jag har inget!
När jag lämnar över det blåa grimskaftet så kommer inte längre den mörkbruna, vackra, lite knäppa men underbara hästen vara min längre. Läste lite i köpesavtalet och så fort hästen sätter ut sin ena hov, från transporten på den nya ägarens mark så är den inte längre min. När jag läste den meningen så högg det till i hjärtat, rent ut sagt! Även om jag vet att Lola kommer till ett superbra hem och att den nya ägaren är supergullig och erbjuder ett livslångt hem så är det jävligt jobbigt och INGEN, absolut INGEN kommer veta hur den känslan känns för mig när jag åker därifrån, med ett tomt släp bakom mig. Fyfan..
Jag försöker att blicka tillbaka till den dagen när jag fick Lola. Eller rättare sagt, tog henne på foder. Hur hon klev ur transporten, nyfriserad och blank. Hon hade sitt fina, gråa fleecetäcke och en nysmord lädergrimma på sig. Jag kommer ihåg hur fin jag tyckte hon var då och hur lycklig jag var! Att veta att jag förmodligen aldrig kommer få känna den upplevelsen igen med Lola är svårt att inse. Lola har funnits där för mig, i vått och torrt. I alla lägen. Jag har varit både arg, ledsen och glad när jag ridit henne. Jag har gråtit och skrattat på hennes rygg. Jag har verkligen upplevt varje känsla som går att uppleva på hennes rygg. Vi har haft de mest underbara stunder tillsammans, men även de allra jobbigaste..
Så för att sammanfatta allt så kommer ingen någonsin förstå det jag och Lola har tillsammans. Många känner säkert samma sak med sin häst/ponny men jag vet att det jag och Lola har kommer jag aldrig uppleva med någon annan häst. Hon har satt allt för djupa spår i mig för att jag ska kunna lämna mig ifrån henne så lätt. Men trots allt detta kan jag inte sluta le. Le och blicka tillbaka på alla underbara minnen vi har skapat hon och jag. Jag kommer ihåg den minsta, lilla detalj vi har upplevt tillsammans och jag är stolt över varenda en utav dom. Så nu på Lördag har jag bestämt mig för, att om det är rätt väder såklart, lämna över Lola i hennes gråa fleecetäcke och i en nysmord lädergrimma och ge den nya ägaren det jag fått uppleva i lite över 3 år nu.. Lycka!
Jag kommer aldrig glömma allt du gjort för mig. Aldrig någonsin..
/ Linnéa
Hit ska Lola flytta..
Tänkte nu berätta lite om vart Lola kommer befinna sig från och med Lördag. Vill egentligen inte ens tänka på det men tänkte iallafall berätta lite om det..
Lola är nämligen såld till en supertrevlig kvinna i 30-40års åldern. Hon har själv en ridtravare men den är nu 23år och ska pensioneras så hon letade efter en ny kompis att rida och ta hand om. Hon rider mest ut i skogen och tränar dressyr lite då och då för rolighetens skull. Alltså ingen tävlingsmänniska! Hon ville ha en mysig häst att trivas med och utvecklas lite med helt enkelt.
Anledningen till att jag valde att sälja Lola till henne var för att Lola snart fyller hela 15 år. Så jag menar, lets face it.. hon är inte purung längre och därför satsar jag hellre på att hitta ett livslång hem till henne där hon får stanna och bara få göra sånt hon tycker är kul. Visst, jag vet att Lola har mycket kvar att ge och skulle säkerligen platsa på dressyrbanan med mer träningen men jag vet att det Lola tycker om ALLRA MEST är att få ridas ut och mysa, ta ett pass på banan någon gång ibland, hoppa någon stock i skogen osv. Ja, men ni fattar! Så därför valde jag att ge Lola ett sådant hem och samtidigt som hon får komma till en seriös, kunnig och vettig hästmänniska.
Så ja, det kändes alltså mer än rätt att sälja Lola till detta hem som ligger i Kolsva, Köping. Så det är heller inte så jättelångt borta vilket gör att man kan hälsa på och se hur hon har det vilket känns viktigt för mig! Lola kommer få gå med 3 andra äldre ston (Lola får lite att bossa över med andra ord, haha ;)), så Lola blir alltså yngst i gruppen. Dom går just nu på lösdrift så det kommer Lola också få göra fram tills hösten då dom även håller på att bygga ett stall så det ska vara klart tills dess. Så ja, jag tycker detta verkar vara ett superbra hem för Lola vilket känns skönt att ha hittat! :)
Här är några bilder därifrån:
Stallet som håller på att byggas..
Lolas nya polare, haha!
Så jaa.. vad tror ni? Jag tror det kommer bli jäkligt bra om jag får säga det själv :)
/ Linnéa
Lola är nämligen såld till en supertrevlig kvinna i 30-40års åldern. Hon har själv en ridtravare men den är nu 23år och ska pensioneras så hon letade efter en ny kompis att rida och ta hand om. Hon rider mest ut i skogen och tränar dressyr lite då och då för rolighetens skull. Alltså ingen tävlingsmänniska! Hon ville ha en mysig häst att trivas med och utvecklas lite med helt enkelt.
Anledningen till att jag valde att sälja Lola till henne var för att Lola snart fyller hela 15 år. Så jag menar, lets face it.. hon är inte purung längre och därför satsar jag hellre på att hitta ett livslång hem till henne där hon får stanna och bara få göra sånt hon tycker är kul. Visst, jag vet att Lola har mycket kvar att ge och skulle säkerligen platsa på dressyrbanan med mer träningen men jag vet att det Lola tycker om ALLRA MEST är att få ridas ut och mysa, ta ett pass på banan någon gång ibland, hoppa någon stock i skogen osv. Ja, men ni fattar! Så därför valde jag att ge Lola ett sådant hem och samtidigt som hon får komma till en seriös, kunnig och vettig hästmänniska.
Så ja, det kändes alltså mer än rätt att sälja Lola till detta hem som ligger i Kolsva, Köping. Så det är heller inte så jättelångt borta vilket gör att man kan hälsa på och se hur hon har det vilket känns viktigt för mig! Lola kommer få gå med 3 andra äldre ston (Lola får lite att bossa över med andra ord, haha ;)), så Lola blir alltså yngst i gruppen. Dom går just nu på lösdrift så det kommer Lola också få göra fram tills hösten då dom även håller på att bygga ett stall så det ska vara klart tills dess. Så ja, jag tycker detta verkar vara ett superbra hem för Lola vilket känns skönt att ha hittat! :)
Här är några bilder därifrån:
Stallet som håller på att byggas..
Lolas nya polare, haha!
Så jaa.. vad tror ni? Jag tror det kommer bli jäkligt bra om jag får säga det själv :)
/ Linnéa
Till Salu!
| Typ: Varmblod - Inriktning: Allround - Kön: Sto - Födelseår: 1997 Namn: Lola Marie |
| Trevligt varmblodssto - 97. e. Giant Force u. Selfroya. 1.63cm i mkh. Hon är utbildad tom. LB dressyr med lite skolor och skänkelvikningar. Hon har en taktfast trav och en bra galopp. Utbildad tom LD hoppning, tävlad 90cm lokal. Löshoppad 1.10cm. Riden och utbildad sedan 3-års ålder. Aldrig startad. Snäll och oklomplicerad i alla lägen såsom trafiksäker, lastning, skoning, klippning, spolning, vaccinering osv. Snäll att rida ut ensam och i grupp på. Barn - och djurvan. En riktig superkompis! Film: http://www.youtube.com/watchv=AJHq_kVIf0A&feature=youtu.be Maila [email protected] för mer information, bilder och vidare kontakt då jag har svårt med regelbundna tider. Endast seriösa gör sig besvär! 20.000kr inklusive all utrustning och utprovad Stübben-hoppsadel. 17.000kr utan sadeln. |
| LB dressyr / LD hoppning |
| Pris 17 000 kr |
HÄR ÄR RIKTIGA ANNONSEN - http://hastmarknad.hastnet.se/sok/annons.php?aid=598769
/ Linnéa
Hur kommer det kännas?
Något jag tänkt väldigt mycket och ofta på är hur det kommer kännas efteråt jag sålt Lola? Jag förstår såklart att det kommer kännas tungt och jobbigt ett bra tag men sen då? Livet går vidare, det vet jag men hur känns det och framför allt.. Vad gör man?
Som nu så har jag ju alltid stallet att åka till. Det är och har ju liksom blivit ett måste och krav i vardagen. Jag kan ju inte strunta i att inte åka dit en dag som t.ex. De som spelar fotboll kan ju alltid strunta i en träning för att de känner sig lite krassliga men vi med häst MÅSTE ändå åka upp och sätta hästens behov före våra egna. Det är inget vi kan klaga över eftersom att vi själv valt det men poängen jag försöker komma fram till är att nu när jag inte kommer ha det där måstet eller kravet.. ja, vafan ska jag göra då? Det är inte direkt så att jag förevigt kommer sitta och deppa på en stol i resten av mitt liv men ni som har hästar har nog känt samma känsla att livet nästan blir lite meningslöst på något konstigt sätt?
Ni kanske tycker jag låter deprimerad eller psykiskt störd men jag lovar att flera utav er känner samma sak eller har känt det. Eller varför inte upplevt det? Stallet och Lola har endå varit min trygghet i 3 år nu i April/Maj och det är jävligt tufft att inte ha den där tryggheten längre. Det är som att ta bort en stor del utav ens liv och det kan försvinna på en ynka sekund. Så fort en ny ägare skriver på pappret så är hon inte längre min och det tar.. vadå? 3 sekunder? 3 SEKUNDER från att först vara min till att vara någon annans..
Lovisa och jag pratade faktiskt om det idag att hästar är INTE en sport.. utan det är en livsstil! En livsstil där man måste offra såå mycket men som även ger en så mycket tillbaka och enligt mig gör en till en bättre människa. Eftersom man lär sig ta ansvar och hand om en annan varelse. Att lära sig sätta någon annans behov före sina egna är svårt men vi hästmänniskor klarar det för vi älskar det vi gör och håller på med!
Även om texten kändes lite luddig så hoppas jag att jag fick fram något utav mitt budskap men ska för säkerhetens skull sammanfatta det såhär: Jag är rädd att jag alltid kommer känna mig tom efter jag sålt Lola. Kommer hålet fyllas igen någongång? Hur kommer det kännas och vad ska man göra utav all fritid man får? Antar att jag kommer in i det "normala" livet också tillslut men fan vad tomt det kommer bli alltså..
Ni som sålt eran häst.. Hur kändes det efteråt? Klart man känner sig ledsen och deppig ett tag för det har jag också upplevt men bortsätt från det. Var det svårt att ställa om sig och tar det lång tid innan man slutar sakna känslan av att åka upp till stallet? Skulle betyda massor om ni som tror ni gått igenom något liknande berättar lite om hur ni kände efteråt. Tack! :)
/ Linnéa
Som nu så har jag ju alltid stallet att åka till. Det är och har ju liksom blivit ett måste och krav i vardagen. Jag kan ju inte strunta i att inte åka dit en dag som t.ex. De som spelar fotboll kan ju alltid strunta i en träning för att de känner sig lite krassliga men vi med häst MÅSTE ändå åka upp och sätta hästens behov före våra egna. Det är inget vi kan klaga över eftersom att vi själv valt det men poängen jag försöker komma fram till är att nu när jag inte kommer ha det där måstet eller kravet.. ja, vafan ska jag göra då? Det är inte direkt så att jag förevigt kommer sitta och deppa på en stol i resten av mitt liv men ni som har hästar har nog känt samma känsla att livet nästan blir lite meningslöst på något konstigt sätt?
Ni kanske tycker jag låter deprimerad eller psykiskt störd men jag lovar att flera utav er känner samma sak eller har känt det. Eller varför inte upplevt det? Stallet och Lola har endå varit min trygghet i 3 år nu i April/Maj och det är jävligt tufft att inte ha den där tryggheten längre. Det är som att ta bort en stor del utav ens liv och det kan försvinna på en ynka sekund. Så fort en ny ägare skriver på pappret så är hon inte längre min och det tar.. vadå? 3 sekunder? 3 SEKUNDER från att först vara min till att vara någon annans..
Lovisa och jag pratade faktiskt om det idag att hästar är INTE en sport.. utan det är en livsstil! En livsstil där man måste offra såå mycket men som även ger en så mycket tillbaka och enligt mig gör en till en bättre människa. Eftersom man lär sig ta ansvar och hand om en annan varelse. Att lära sig sätta någon annans behov före sina egna är svårt men vi hästmänniskor klarar det för vi älskar det vi gör och håller på med!
Även om texten kändes lite luddig så hoppas jag att jag fick fram något utav mitt budskap men ska för säkerhetens skull sammanfatta det såhär: Jag är rädd att jag alltid kommer känna mig tom efter jag sålt Lola. Kommer hålet fyllas igen någongång? Hur kommer det kännas och vad ska man göra utav all fritid man får? Antar att jag kommer in i det "normala" livet också tillslut men fan vad tomt det kommer bli alltså..
Ni som sålt eran häst.. Hur kändes det efteråt? Klart man känner sig ledsen och deppig ett tag för det har jag också upplevt men bortsätt från det. Var det svårt att ställa om sig och tar det lång tid innan man slutar sakna känslan av att åka upp till stallet? Skulle betyda massor om ni som tror ni gått igenom något liknande berättar lite om hur ni kände efteråt. Tack! :)
/ Linnéa
"Klar"?
Något jag tänkte på idag när jag red för Bettan var att jag börjar känna mig väldigt nöjd med det jag och Lola gjort nu. Det känns nästan som om jag börjar känna mig "klar", om ni förstår hur jag menar?
Jag kommer aldig känna mig helt klar på Lola. Den känslan kommer aldrig komma men idag när jag skrittade av henne efter träningen så kände jag hur pass nöjd jag var med det jag och Lola åstadkommit sedan i slutet av sommaren. Det var liksom då vi tog nya tag från att inte haft några direkta mål med våran framtid. Det var när träningarna för Bettan började som vi satte upp mål och på så sätt kändes det mycket lättare att även inse att jag och Lola skulle skiljas framåt sommaren. Men även om vi fick rimliga mål och en ny start så hade jag även känslan av att vi aldrig skulle hinna med något eller uppnå något och att jag förmodligen inte skulle utvecklas särskilt mycket. Därför skulle jag heller aldrig känna mig nöjd med vad jag och Lola gjort under detta halvår som nu gått.
Men oj vad fel jag hade! Nu står vi här, jag och Lola, med nästan alla dessa mål uppfyllda. Skänkelvikningar - check. Vänstergaloppen - check. Formen - check. Min sits - check. Förstår ni vad jag menar? Jag är verkligen HELNÖJD! Visst, alla dessa saker + massa fler har en hel del som måste jobbas vidare på och som kan bli ännu bättre! Men från att inte ens ha kunnat skänkelvikningar eller från att ha setat som en påse potatis i sadeln så har vi utvecklas sååå mycket!
Så.. från att inte ens trott att jag skulle kunna känna mig nöjd så måste jag nog ändå erkänna att jag faktiskt är det! Jag är riktigt nöjd dessutom! Så det som kom fram till mig idag var att jag tror jag snart känner mig redo att släppa taget om Lola. Missförstå mig inte.. Jag vill verkligen inte sälja Lola men eftersom att jag måste för alla parters bästa så tror jag snart det är dags. Fast vi har dock ett moment kvar att komma igång med innan försäljningen kan börja och det är hoppningen. Jag tänker inte sälja Lola förrän hon är igång med den och inte förrän hon känner sig helt säker att hoppa en bana på ca 60cm. Det är nog målet i hoppningen innan hon säljs - att hon ska hoppa en bana på ca 60cm med självsäkerhet och att vi gör det snyggt! Jag förväntar mig självklart inte att allt ska sitta, såsom avstånd och galoppbyten efter hindren men att kunna hoppa en enkel bana på ca 60cm utan svårigheter tycker jag låter bra! Sedan så får den nya ägaren bygga vidare på den grunden helt enkelt.
Tänkte avsluta med en liten text jag skrev i ett tidigare inlägg för ca en månad sedan:
"Som ni förmodligen redan förstått så ska Lola, innan sommaren, läggas ut på annons. Det är fortfarande lite osäkert när men ni kommer märka och jag kommer inte lägga ut henne förrän jag känner mig "klar" eller hur man ska uttrycka sig. Det är ju klart att jag aldrig kommer känna mig helt klar tillsammans med Lola men jag vill liksom att det ska kännas bra och att vissa saker ska sitta innan."
Jag tycker jag snart har uppfyllt det kravet jag satte då - Att vi ska känna oss "klara". Vi har bara en liten bit kvar nu innan vi tar det stora steget. Steget som kommer få mig känna mig både stolt och värdelös på samma gång..
/ Linnéa
Jag kommer aldig känna mig helt klar på Lola. Den känslan kommer aldrig komma men idag när jag skrittade av henne efter träningen så kände jag hur pass nöjd jag var med det jag och Lola åstadkommit sedan i slutet av sommaren. Det var liksom då vi tog nya tag från att inte haft några direkta mål med våran framtid. Det var när träningarna för Bettan började som vi satte upp mål och på så sätt kändes det mycket lättare att även inse att jag och Lola skulle skiljas framåt sommaren. Men även om vi fick rimliga mål och en ny start så hade jag även känslan av att vi aldrig skulle hinna med något eller uppnå något och att jag förmodligen inte skulle utvecklas särskilt mycket. Därför skulle jag heller aldrig känna mig nöjd med vad jag och Lola gjort under detta halvår som nu gått.
Men oj vad fel jag hade! Nu står vi här, jag och Lola, med nästan alla dessa mål uppfyllda. Skänkelvikningar - check. Vänstergaloppen - check. Formen - check. Min sits - check. Förstår ni vad jag menar? Jag är verkligen HELNÖJD! Visst, alla dessa saker + massa fler har en hel del som måste jobbas vidare på och som kan bli ännu bättre! Men från att inte ens ha kunnat skänkelvikningar eller från att ha setat som en påse potatis i sadeln så har vi utvecklas sååå mycket!
Så.. från att inte ens trott att jag skulle kunna känna mig nöjd så måste jag nog ändå erkänna att jag faktiskt är det! Jag är riktigt nöjd dessutom! Så det som kom fram till mig idag var att jag tror jag snart känner mig redo att släppa taget om Lola. Missförstå mig inte.. Jag vill verkligen inte sälja Lola men eftersom att jag måste för alla parters bästa så tror jag snart det är dags. Fast vi har dock ett moment kvar att komma igång med innan försäljningen kan börja och det är hoppningen. Jag tänker inte sälja Lola förrän hon är igång med den och inte förrän hon känner sig helt säker att hoppa en bana på ca 60cm. Det är nog målet i hoppningen innan hon säljs - att hon ska hoppa en bana på ca 60cm med självsäkerhet och att vi gör det snyggt! Jag förväntar mig självklart inte att allt ska sitta, såsom avstånd och galoppbyten efter hindren men att kunna hoppa en enkel bana på ca 60cm utan svårigheter tycker jag låter bra! Sedan så får den nya ägaren bygga vidare på den grunden helt enkelt.
Tänkte avsluta med en liten text jag skrev i ett tidigare inlägg för ca en månad sedan:
"Som ni förmodligen redan förstått så ska Lola, innan sommaren, läggas ut på annons. Det är fortfarande lite osäkert när men ni kommer märka och jag kommer inte lägga ut henne förrän jag känner mig "klar" eller hur man ska uttrycka sig. Det är ju klart att jag aldrig kommer känna mig helt klar tillsammans med Lola men jag vill liksom att det ska kännas bra och att vissa saker ska sitta innan."
Jag tycker jag snart har uppfyllt det kravet jag satte då - Att vi ska känna oss "klara". Vi har bara en liten bit kvar nu innan vi tar det stora steget. Steget som kommer få mig känna mig både stolt och värdelös på samma gång..
/ Linnéa
Framtiden..
Har länge tänkt på att jag kanske borde skriva ett sådant här inlägg så att ni förstår vad som försigår med Lola och våran framtid ihop!
Som ni förmodligen redan förstått så ska Lola, innan sommaren, läggas ut på annons. Det är fortfarande lite osäkert när men ni kommer märka och jag kommer inte lägga ut henne förrän jag känner mig "klar" eller hur man ska uttrycka sig. Det är ju klart att jag aldrig kommer känna mig helt klar tillsammans med Lola men jag vill liksom att det ska kännas bra och att vissa saker ska sitta innan. Dessutom så ska vi hinna med att komma ut på både dressyrbanan och komma igång och hoppa lite mer. Som sagt, ni kommer märka och framför allt känna på er då jag faktiskt utvärderar här på bloggen om hur det går för mig och Lola, både hemma, på träning och tävling.
Grejen är iallafall den att jag nästa termin påbörjar mitt allra sista år i skolan. Känns lite sjukt när jag tänker på det men jag vet att det kommer vara något extremt mycket då, både plugg, student och andra saker såsom universitets-mässor, resan till Bryssel med Samhäll C osv. Ja ni hör, det blir en hel del (= en hel del kostnader). Så efter snart 5 år med både foderhästar och egen häst så har jag VALT att lägga det på hyllan ett tag och sälja Lola. Det ska bli både tråkigt och skönt på samma gång faktiskt - att inte behöva tänka på någon annan än sig själv. Okej, det där lät fel.. men när man har en egen häst så är det nästan som att ha ett barn? Haha. Man måste alltid passa den, ta reda på skiten, mata den och aktivera den. Dag ut och dag in! Jag sitter inte här och säger att jag har pinat igenom mig dessa 5 åren då de har varit de bästa i mitt liv och hästarna, speciellt Lola, har gett mig otroligt mycket!
Så ja.. jag vill ju gärna behålla Lola men samtidigt så behöver jag både pengar och tid vilket jag inte har om jag behåller Lola och de känns inte rättvist mot någon utav oss faktiskt. Då känns det mer rättvist att hon får komma till någon ny och göra den ryttaren lika lycklig som hon gjort mig. Känner faktiskt att detta, även om jag kommer må otroligt dålig när Lola säljs, är ett moget och vuxet beslut utav mig då man ibland måste inse att det inte kommer gå ihop. Om jag vill kunna göra allt sista skolåret måste jag sälja Lola för att ha råd.
Känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här så tänkte faktiskt göra en kategori för alla dessa inlägg. Har så mycket jag vill förklara och det är nog faktiskt inte för er utan mest för mig själv. Jag vill gå igenom varje detalj och att allt ska kännas rätt. Just nu gör det de men vill verkligen inte avsluta det genom att må dåligt och känna att jag gjorde ett dåligt val. Försäljningen och bearbetningen kommer gå sakta för att ALLT ska kännas rätt!
Men är det någon som vet att ni är intresserade utav en väl utbildad, superfin ridtravare nu till sommaren så hör av er!
/ Linnéa
En utav de första bilderna på Lola som togs för snart 3 år sedan..
Som ni förmodligen redan förstått så ska Lola, innan sommaren, läggas ut på annons. Det är fortfarande lite osäkert när men ni kommer märka och jag kommer inte lägga ut henne förrän jag känner mig "klar" eller hur man ska uttrycka sig. Det är ju klart att jag aldrig kommer känna mig helt klar tillsammans med Lola men jag vill liksom att det ska kännas bra och att vissa saker ska sitta innan. Dessutom så ska vi hinna med att komma ut på både dressyrbanan och komma igång och hoppa lite mer. Som sagt, ni kommer märka och framför allt känna på er då jag faktiskt utvärderar här på bloggen om hur det går för mig och Lola, både hemma, på träning och tävling.
Grejen är iallafall den att jag nästa termin påbörjar mitt allra sista år i skolan. Känns lite sjukt när jag tänker på det men jag vet att det kommer vara något extremt mycket då, både plugg, student och andra saker såsom universitets-mässor, resan till Bryssel med Samhäll C osv. Ja ni hör, det blir en hel del (= en hel del kostnader). Så efter snart 5 år med både foderhästar och egen häst så har jag VALT att lägga det på hyllan ett tag och sälja Lola. Det ska bli både tråkigt och skönt på samma gång faktiskt - att inte behöva tänka på någon annan än sig själv. Okej, det där lät fel.. men när man har en egen häst så är det nästan som att ha ett barn? Haha. Man måste alltid passa den, ta reda på skiten, mata den och aktivera den. Dag ut och dag in! Jag sitter inte här och säger att jag har pinat igenom mig dessa 5 åren då de har varit de bästa i mitt liv och hästarna, speciellt Lola, har gett mig otroligt mycket!
Så ja.. jag vill ju gärna behålla Lola men samtidigt så behöver jag både pengar och tid vilket jag inte har om jag behåller Lola och de känns inte rättvist mot någon utav oss faktiskt. Då känns det mer rättvist att hon får komma till någon ny och göra den ryttaren lika lycklig som hon gjort mig. Känner faktiskt att detta, även om jag kommer må otroligt dålig när Lola säljs, är ett moget och vuxet beslut utav mig då man ibland måste inse att det inte kommer gå ihop. Om jag vill kunna göra allt sista skolåret måste jag sälja Lola för att ha råd.
Känner att jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här så tänkte faktiskt göra en kategori för alla dessa inlägg. Har så mycket jag vill förklara och det är nog faktiskt inte för er utan mest för mig själv. Jag vill gå igenom varje detalj och att allt ska kännas rätt. Just nu gör det de men vill verkligen inte avsluta det genom att må dåligt och känna att jag gjorde ett dåligt val. Försäljningen och bearbetningen kommer gå sakta för att ALLT ska kännas rätt!
Men är det någon som vet att ni är intresserade utav en väl utbildad, superfin ridtravare nu till sommaren så hör av er!
/ Linnéa
En utav de första bilderna på Lola som togs för snart 3 år sedan..
